TANKAR EFTER STUDENTEN

2016-01-17 ❥ 18:00:00
Imorgon börjar jag min första dag på Universitet och det är stort. För mig är det stort. Det är en ny milstolpe i livet och samtidigt som jag ser fram emot att påbörja min utbildning så är jag lite nyfiken också. På ett lite nervöst sätt. Hur kommer det att vara? Är det verkligen åtta timmars plugg varje dag? Hur är klasskompisarna? Kommer jag att klara av mina tentor? Lite som att börja gymnasiet igen, men denna gången lite allvarligare. Jag känner mig iallafall lugn inför att börja och precis som på gymnasiet så tror jag att de här tre åren på universitetet kommer att gå fortare än vad jag kommer att hinna med. 
 
Om vi tittar tillbaka på den här tiden fast för ett år sedan, så minns jag känslorna och tankarna över hur livet skulle vara efter studenten. Frågade alla jag kände vad de gjorde efter studenten, eller för de som skulle ta studenten, vad de ville göra och sökte på Google efter ''Att göra efter studenten''. Haha, det var seriösa grejer liksom. Då hade jag tusen tankar, en miljon frågor och var mer nyfiken på min framtid än någonsin. Och vet ni vad? Såhär i efterhand med facit i handen så vill jag bara säga till mig själv, varför gjorde jag en sådan stor grej utav det? Innerst inne visste jag att allt skulle lösa sig och att allt hade sin tid och anledning. Men jag kunde inte sluta tänka på det. Och egentligen är det förståeligt, det om något var den största milstolpen i mitt liv hittills. Det var inte bara att ta studenten. För mig var det från att gå från ungdom till vuxen. Att gå från trygghet till att stå på egna ben. Och om det var en periods som jag hade tiden att tänka på allt detta så var det under hösten/vintern.
 
Jag är väldigt glad över att jag inte satte igång och pluggade precis efter studenten, även om det var tänkt att börja plugga på en gång. Jag blev reserv och kom inte in, och nu i efterhand är jag glad över det. Varför? Jo för att under hösten/vintern lärde jag mig att stå på egna ben och släppte hela skoltiden bakom mig. Ingen skulle se till att jag fick ett jobb eller en sysselsättning om inte jag själv gjorde det. Ingen skulle se till att jag skulle kämpa för att komma någon vart om inte jag själv. Givetvis hade jag mina föräldrars stöd, men ni förstår hur jag menar. För första gången stod jag på egna ben och det var där och då som jag tänkte att det är ungefär nu jag formar min framtid. Det är nu jag väljer mina val, vill jag sitta hemma i ett år till och inte göra ett skit? Vill jag ut och resa? Nej, jag kände efter under hösten att jag ville börja plugga igen till våren. Den månaden hemma när jag satt hemma och sökte jobb och kämpade för att få in en inkomst varje månad (nu låter det som att jag var en ensamstående mamma haha), den perioden gjorde mig lite rädd. Rädd inför framtiden. I början var det kul såklart, att inte behöva sätta alarm på morgonen, att göra lite vad jag kände för och att kunna boka in en spontan weekend resa bara så. Men efter att ha vart hemma hela September månad utan någon sysselsättning fick jag lite smått panik och jag minns att jag tänkte ''Är det såhär tiden efter studenten ska se ut?''. Jag kände bara nej, verkligen inte. Jag bestämde mig för att sätta upp tydliga mål om vad jag ville uppnå inom närmsta halvåret. 
- Att hitta ett jobb - Det lyckades jag med att göra och tog tag i ganska så fort efter sommaren, även om det tog en månad innan det släppte. Det resulterade i inte bara ett jobb, utan flera.
- Att komplettera en kurs från gymnasiet för att höja mitt snittvärde och kunna konkurrera i ännu en urvalsgrupp - Det lyckades jag med, och tack vare det lyckades jag även uppnå mitt tredje mål, vilket var 
- Att bli antagen till skolan
Och så slutligen, mitt sista mål för året var - Att börja med körkortet och det har jag också gjort. Har betalat för att söka om tillståndet, gjort syntestet, riskettan och hittat en körskola jag ska börja köra med väldigt snart. Förhoppningsvis har jag mitt körkort i handen om ett par månader. 
 
Det jag framförallt vill komma fram till är att den perioden fick mig att inse mycket grejer. Det är väldigt individuellt från person till person, många vill bara leva livet efter studenten och inte ta ansvar, många vill jobba och inte alls återgå till plugget. Inget är mer rätt än det andra, för alla vill olika i livet. För mig var det ett stort hopp från den här tryggheten jag alltid haft från skolan till att påbörja en höst med att inte ha några planer. Hösten och vintern fick mig att inse en del grejer och framförallt att ta tag i min framtid. Jag kanske fortfarande är lite ''tonårsvilsen'', men jag känner att jag är på god väg i livet och jag tar beslut som kommer att gynna mig. Nu när jag har uppnått mina fyra mål så vill jag sätta nya mål för mig själv och lyckas uppnå de också. 
 
Så - till er som ska ta studenten och har ungefär liknande tankar som jag hade innan jag skulle ta studenten, eller för er som har tagit studenten och fortfarande känner sig vilsen. Allting löser sig. Jag vet att det är lätt för andra att säga det, men för en själv betyder det ingenting förens man själv inser det. Vilket jag gjorde för ett par månader sedan. Det viktiga är att du låter det ta den tiden det krävs för att du själv ska inse. Och att inte göra en stor grej utav det, ta din tid att tänka på vad du vill göra, om du inte vet alls, tänk inte särskilt mycket för det kommer att komma av sig själv. Huvudsaken är att du gör det du känner för att göra och även om du inte har svar på det nu, så kommer det komma en dag. Att jag blev reserv och inte återgick till plugget direkt efter sommaren var det bästa som kunde hända mig såhär med facit i handen ett halvår senare. Allt har sin tid och allt kommer att ske när tiden är rätt.

MITT 2015

2016-01-06 ❥ 19:09:46

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? - Ja, jag tog studenten, var på all-inclusive hotell för första gången, började en höst med att inte gå tillbaka till skolan och blev moster (om det räknas som något man gjort haha) 

Vilka länder besökte du? Turkiet, Malta och England (London)! 

 En bild från Blue Lagoon på Malta!

 Är det något du saknade år 2015 som du vill ha år 2016? Känns som jag har sagt det i varenda årsresumé, men mitt körkort! 

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? Oj.. 19 april för det var den dagen Ales föddes, 20 april för det var första besöket på BB, 9 juni som var min studentdag och så 28 december för det var den dagen jag fick reda på att jag blev antagen till universitet! Och så en massa andra datum som jag minns bara för att. 

 Hur har ditt 2015 varit? Året har vart bra, haft bra perioder då jag vart lycklig och tacksam, men även perioder då jag känt mig mindre glad. 

Vad var din största karriärsmässiga framgång? Det måste nog vara hur jag kämpade och sökte massor med jobb efter sommaren och faktiskt lyckades få flera jobb. Har flängt runt som en idiot hela hösten/vintern och jobbat till sent på nätterna vissa kvällar, vissa dagar har jag jobbat på två olika jobb under en och samma dag. 

 Och din största framgång privat? Att jag kämpade hela våren i skolan, gick ut med bra betyg och att jag blev antagen nu till våren. Hade önskat mer privata framgångar med mig själv, men känns som jag inte gått "uppåt" i år med mina personliga framgångar och tankar utan snarare stannat kvar eller "fastnat". Det hoppas jag blir att det blir en förändring på i år, vill jobba mer med mig själv. 

 Vad spenderade du mest pengar på? Känns inte som att jag har spenderat så mycket nu i höst, men skulle säga allt som tillhörde studenten/balen, spenderade en del pengar på det i våras, men även mina resor!

 En favoritbild från min studentdag!
 
  Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2015? Haha som sagt, är sämst på detta för kommer aldrig på just i den stunden, men oj jag får faktiskt tänka på det.. (Kom på lite grann nu, en dag senare haha) Lyssnat en del på The Weeknds låtar, Justin Bieber har gjort grymma låtar i år, Adele's Hello har ju gått på repeat ett par gånger för mycket om man säger så och så typ alla låtar från Så mycket bättre med Miriam Bryant! 

 Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Hmm, jag vet inte. Ledsen och glad. Jag har alltid (eller vad jag minns iallafall) en period mellan april-juni där jag är så otroligt glad och lycklig i princip varenda dag. Men annars så, jag vet inte.. Har inte känt mig så positiv och lika glad lika ofta. Så får nog säga både och på den frågan.

 

Vad önskar du att du gjort mer? Vet inte riktigt, känns som jag har gjort det mesta jag har velat göra. Jag har jobbat, rest, sparat pengar, unnat mig mycket, umgåtts mycket med min familj, uppnått mina mål i skolan osv, men kanske bara att ha gjort fler saker. Förstår ni? Inget särskilt, men ändå vilja göra typ allt. Eller jo. Tränat mer. Hade en period fram till april där jag var så duktig och höll igång, men ända sen april har jag kanske rört på mig 2 gånger? 

 

Den maträtt du åt oftast 2015? Oj vet inte haha, tacos kanske?

 

Vad gjorde du på din födelsedag 2015? På min självaste födelsedag var jag på Liseberg, men kvällen innan hade jag flera vänner över och hade ett jättespontant födelsedagsfirande. Det var såå mysigt och bland de bästa kvällarna på året. Hade beställt flera pizzor, vi drack lite (knappt?) och på tolvslaget in till min födelsedag blev jag firad med tårta och sång av mina närmsta som var där den kvällen. Vid ett på natten kom störningsjouren pga att vi vart lite för högljudda (+ att Sara hade också haft födelsedagsfirande dagen innan) så vi stängde av musiken och tog det lugnt, poppade popcorn och kollade på filmer hela natten! Verkligen bästa kvällen med alla närmsta. Jag var såå glad, som en nöjd bebis haha.

 Tre bilder från min 19 årsfirande!
 
  Högsta önskan just nu? Har ingen speciell önskan, känner att jag har allt man kan önska sig, men att alla i min familj ska vara friska och lyckliga, att min utbildning ska gå bra och att jag ska lyckas ta körkortet i år!

 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Finns det säkert, körkort, en bil, en roligare sommar (juli månad var den tråkigaste månaden för mig) och bättre väder haha.. 

 

Vad fick dig att må bra? Vet att frågan är vad, men min familj, Ales (!!), mina vänner, mina resor och hela bal och studentperioden (dvs april-mitten av juni) fick mig att må så bra!! 

 

Vem saknade du? Ingen särskilt faktiskt? Saknar ju iförsig alltid min syster som bor i Sthlm! 

 

Vad är du mest stolt över? Hur jag avslutade sista året på gymnasiet, att jag kämpade under hösten/vintern och sökte massa jobb och som sagt att jag blev antagen! Och så är jag stolt över att jag är såpass målmedveten. Jag tror på mig själv och strävar efter det jag vill ha i livet. Mycket lär jag mig på vägen och jag står själv som ett frågetecken väldigt ofta, men jag tror på mig själv. Det är jag stolt över. 


Tror du att år 2016 kommer blir bättre? Det känns så, men så säger man ju inför varje år. Jag hoppas det iallafall! 

Vem har du umgåtts med mest? Måste nog vara (bortsett från min familj) Jessica som är vår extra familjemedlem och femte syster haha. Henne har vi (Sara o jag) spenderat mest tid. Saknar henne!! 

 <3<3
 
Bästa minnet från 2015? Ales födelse, min studentdag, kvällen innan min födelsedag och alla lyckade utgångar (i princip alla haha)

De bästa nya människorna du träffade? - Träffade en del nya människor i samband med all jobb, men någon som jag kom riktigt nära var Jessica, lärde känna henne slutet på 2014, men det var under hela 2015 som vi blev riktigt tighta och umgicks flera gånger i veckan. Även Maggie och jag blev riktigt tighta i år, vi reste ju utomlands t.om =)

Planer för 2016? Påbörja min utbildning, fortsätta jobba extra, ta mitt körkort, fira Ales 1 årsdag och helt enkelt ta året som det kommer! 

Vad vill du säga till dig själv inför 2016: Fortsätt så som du gör nu. Du kommer vara världens gladaste när du har körkortet i din hand, så kämpa! Var snäll (snällare) mot dina nära, de älskar dig och bryr sig om dig mest. Va inte så hård mot dig själv utan tilllåt dig vara gladare mycket mer. Ta inte allting så seriöst och släpp saker som inte betyder något. Ta beslut även om de känns jobbiga. Följ din magkänsla. Unna dig själv, men försök även att spara dina pengar för du vet hur stolt du blir när du på egen hand uppnår dina mål och har större valmöjligheter. 

Så! Nu har vi gått in ett par dagar in i 2016, men jag hoppas på ett bra och snällt år med mycket glädje och kärlek. Puss på er <3


ETT INLÄGG UR ARKIVET

2015-07-02 ❥ 22:41:47
''Det var ett tag sedan jag skrev, skrev om hur jag kände, skrev annat än mina vardagsinlägg och jag har saknat det. Saknat att få ut allt i ord. Har så länge velat skriva, men det har vart helt tomt i huvudet. Skrivit några meningar, men så stopp. Vet inte om det är för att jag har vart så äckligt stressad de senaste månaderna att allt har vart så rörigt i huvudet eller om jag inte känner behovet av att skriva av mig lika ofta som för ett halvår sedan. 
 
Om mindre än en månad så har det gått ett helt år (!) sedan min livsförändring, låter kanske dramatiskt att kalla det för livsförändring, men det var så. På bara någon ynka minut ändrades den vardagen jag var van vid under mina 17 år. Den vardagen jag var så van med, den fanns inte längre kvar och jag minns hur äckligt jobbigt allting var i början. Förstod knappt att det hade hänt mig. Sen kom hösten vilket var en jobbig period. Så mycket grejer fram och tillbaka. Jag skulle ju börja 2an, jag skulle vara längtansfull över att gå tillbaka till skolan och få träffa alla, inte behöva tänka på vad som hade hänt och behöva gå igenom detta. Morgnarna och nätterna var ändå värst. Varje morgon var en kamp mellan att orka ta sig upp eller att gömma sig under täcket och sova om igen. Flera gånger i veckan blev det det andra alternativet. Trots att hösten var en jobbig period så var det även en sjukt rolig period i mitt liv. Mycket jobb, kom närmre flera bekanta, umgicks med vänner, reste, utgångar osv. Men allt var fortfarande så skört då, jag kunde ha haft en jätterolig dag och skrattat så mycket under dagen, men så fort jag kom hem så kunde tårarna bara rinna ner. Någonstans längs med det jobbiga och det roliga så var även hösten avklarad och så kom vintern. Den ska vi inte ens nämna. Under vintern var det allra jobbigast (och det blev inte mindre jobbigt av den deprimerande årstiden).
Men till våren, älskade våren och sommaren så har det blivit bättre. Det är inte längre jobbigt att ta sig upp, jag är mer hoppfull än någonsin och jag är på något sjukt sätt glad över att det som hände i somras hände, just för att det har kommit ut så mycket bra ur det dåliga. Och det allra jobbigaste är faktiskt över. Så får jag tänka. Det är långt ifrån över helt och hållet, men den tuffaste delen är över. 
 
 Trots den här livsförändringen så kommer jag se tillbaka på den här tiden i mitt i liv där bra grejer har kommit ut ur det dåliga, men även en period där jag har insett hur stark jag är, vilka som har vart där för en osv. Jag är starkare än någonsin och det som hände för snart ett år sedan har format mig till den människan jag är idag. Klyschigt, men så sant. Jag saknar fortfarande, det gör jag. Herregud som jag saknar. Varenda dag önskar jag att det inte behövde vara såhär, men jag vet att det inte kommer att vara såhär föralltid, utan bara ett tag till. 
 
Och till er som går igenom något jobbigt, oavsett vad det handlar om, så blir det bättre. Jag lovar er. Med rätt människor i ens liv, dvs bra vänner och/eller familj som finns där för en, så klarar man av det man går igenom. Man försöker orka en dag till och så en dag till på det, tills man vaknar upp en dag och det inte längre känns lika tungt. Och det är okej att inte orka varenda dag, bara man är inställd på att man inte ska ge upp. Och att man varje dag påminner sig själv om att man inte är ensam att gå igenom detta, det finns alltid någon eller några som går igenom precis det du går igenom. 
Och det viktigaste utav allt - att man uppskattar det man har och det som återstår. För vad man än går igenom, hur jobbigt det än är och hur nere man än känner sig, så finns det alltid något att glädjas över och något att vara tacksam över. 
Det är jobbigt, ja. Och fast än jag varje dag önskar att det inte behövde vara såhär, så tänker inte jag sätta mig själv i någon offerroll och tycka synd om mig själv, för att slutet på dagen så är jag lyckligt lottad.''
 
Det här inlägget skrev jag för exakt ett år sedan.. Va sjukt. Så mycket som har hänt sedan jag skrev det inlägget. Och ännu ett år som har passerat.. Känns så sjukt när jag säger det högt för mig själv. Har det verkligen gått snart två år? Två hela år? 24 månader? Och oändligt många dagar som jag inte vill eller vågar räkna ut för att inte bli ledsen. Jag minns att jag i början inte vågade tänka på de åren och månaderna jag hade framför mig, inte minst räkna ner dagarna.. Nu vågar jag faktiskt räkna ner och längta, nu vågar jag se fram emot och nu vågar jag tänka att det snart är över. Snart så.. På något sätt är det alltid under de varmaste sommardagarna som det är allra jobbigast för det är då saknaden är som mest. 

TANKAR

2015-06-22 ❥ 21:14:00
Jag har sommarlov, inga måsten och livet leker. Haha, fast nej. Går runt på dagarna och vet inte vad jag ska göra eller hitta på, är rastlös och vet inte vem jag ska höra av mig till för att hitta på något eftersom att alla antingen jobbar eller är bortresta. Har inte gjort så mycket den här senaste veckan, umgåtts lite med vänner och sovit hos min syster en natt, inte så mycket mer än det. SÅ deppig och tråkig sommarlov hittills haha.. Känns som att alla andra har så jäkla kul och hittar på massa grejer haha :( 
 
Tankar som pågår just nu:
 

- Jag är glad över hur livet vart fylld med otroligt mycket glädje de här senaste veckorna, framförallt början av maj fram till förra veckan. Hittills bästa perioden under året, blir glad när jag tittar i arkivet =) 

 

- Ända sedan min student har jag vart småsjuk, hostat alldeles för mycket och vart hängig. Nu börjar det äntligen gå över =) 

 

- Hur orkar folk dricka varje helg? Den mängden alkohol jag har druckit sen andra veckan i maj fram till första helgen i juni, dvs i ungefär en månads tid har vart mer än vad jag har druckit på ett helt år. Blivit för mycket roligheter helt enkelt haha.. Ända sedan utgången på Port du Soleil för tre helger sen där jag drack på tom mage (hehe....) så har jag tagit avstånd från alkohol. Blivit lite småäcklad av det, drack därför jättelite på min student för jag kände inte för att dricka, var inte alls sugen och drack knappt när vi firade mig förra helgen (eller dagen innan när vi firade min syster för den delen). Tänker därför, hur orkar folk dricka varje helg eller t.om flera dagar i veckan? 

 

- Har jag verkligen tagit studenten? Har inte riktigt förstått det ännu. 

 

- Min sommar är sååå oklar och det gör mig frustrerad för jag är en sån person som vill ha saker och ting klart för mig, ovissheten, att inte få veta och att VÄNTA är det värsta jag vet och eftersom att jag har vart så rastlös de här dagarna så har jag bara tänkt på det ännu mer. Jag gillar att ta saker som de kommer till en viss del, men när det är beslut som påverkar min sommar och till en stor del min framtid så är det faktiskt frustrerande. Får jag jobbet på Volvo nu i sommar eller inte? Om jag får det, vilka veckor kommer jag att jobba då? Innan eller efter semesterveckorna? Kommer det krocka med de veckorna jag ska jobba på mitt nuvarande jobb i klädbutiken? (Det jag vet är att jag kommer att jobba i butiken några veckor i juli-augusti, men vilka veckor det blir vet jag inte!!) Kommer jag komma in på den utb. jag har sökt nu till hösten eller hur blir allt? Om inte, vad fan gör jag då haha? 

 

- Jag har ett sånt stooort sug efter att resa, det kryper inom hela mig. Sist jag var på en ''sol och bad'' resa var Barcelona hösten 2013, eller Turkiet sommaren 2013, beroende på hur man ser det. Förra året var jag i London och Paris, vilket var skitkul, men det var ingen sol och bad resa, så nu längtar jag jättemycket efter att få byta miljö och klimat. Vill inget annat än att ligga vid poolkanten, eller på stranden och dricka goda drinkar, äta gott och bara njuta! Vill vill vill resa innan sommaren tar slut, men eftersom att min sommar är så jäkla oklar så kan inte jag boka en resa förens allt är bestämt och det suger. 

 

Ja, jag vet att jag kommer att få svar på alla miljoner tankar inom snar tid, men det är ovissheten som är jobbig. Känns som att jag bara går runt och väntar och väntar på att få svar!! Vill kunna boka in massa kul och börja se fram emot lite grejer =) 


SISTA DAGEN

2015-06-06 ❥ 18:47:00
 
I onsdag åkte jag till skolan för allra sista gången och opponerade mitt GA, (vilket gick bra woho!).
Vilken dag och vilka blandade känslor.. Tömde ur mitt skåp och sa hejdå till Kitas, allra sista gången jag satte min fot där som en elev på Kitas.
Känns lite tomt, men spännande att säga hejdå till ett nästan tre årigt kapitel i livet och gå vidare mot nästa. Från och med nu är jag inte bunden till någonting och är med andra ord - fri. Samtidigt känns det lite läskigt att lämna den här tryggheten som man haft ända sen man gick i lågstadiet. Skollunchen varenda dag, inte behöva betala för busskortet, och att kunna skippa vissa lektioner i gymnasiet och ändå få sitt studiebidrag haha. Allt sånt man tar för givet när man ska börja plugga vidare eller jobba.
Under mina år har jag lärt känna så fina människor i klassen, vilket gör att det känns lite tråkigt att säga hejdå till alla, för let's face it, man kommer inte träffas lika ofta som man påstår att man ska. Åren på gymnasiet har gått så jäkla fort, det är nästan sjukt. Det har vart kul, lärorikt, och i många stunder stressigt som fan. Men det har gått, jag har klarat det och nu står jag här och ska ta studenten om bara 3 dagar. Måste sluta skriva nu innan jag blir alldeles för sentimental. Ser fram emot vart livet tar mig efter sommaren, tills dess - NJUTA! 

MIN SYSTERSON - FÖRSTA ÖGONBLICKET

2015-05-12 ❥ 15:50:00
 För 23 dagar sedan föddes han. Efter en lång igångsatt förlossning som slutade med kejsarsnitt var han äntligen här. Min fina och älskade systerson. Hela helgen gick åt att tänka på "Vad händer? När ska hon föda? Mår de bra?" 
Tillslut kom han, på söndagnatt den 19 april kl 23:25, vägde 4410 gram och var 53 cm. Han var frisk och båda mådde bra! Någon kvart efter att han var född fick jag en bild på honom, att få se en bild på honom för första gången någonsin, det kom som en chock. I nio månader har man gått runt och föreställt sig vem det är som ligger där inne, hur ser han ut? Vem är han? Min första reaktion när jag fick bilden skickad var att jag hoppade upp från sängen och skrek. Sprang in till min systers rum och väckte henne och var bara i chock. Just den sekunden är så svår att förklara, för här går man runt i nästan ett år, väntar, föreställer sig och har så mycket bilder i huvudet. Helt plötsligt försvinner den här föreställningen och man får ett "riktigt ansikte". Han var perfekt på bara ett sätt som ett nyfött barn kan vara. 
Här på sjukhuset 12 timmar efter att han var född <3
Världens finaste, så oskuldsfull <3
 
Dagen efter åkte jag till sjukhuset för att få träffa bebisen för första gången någonsin. Han var så liten och så fin. Så oskuldsfull som bara låg där med slutna ögon. Obeskrivlig känsla. Jag blev så fylld med känslor från första sekunden att jag bara stod där och tittade på honom. Jag kunde inte röra honom eller pussa honom, ingenting. Jag visste inte hur jag skulle reagera, utan jag tittade bara på honom och allt jag kunde tänka på var hur fin han var och att detta är min systers barn. Är det möjligt ens? Min syster sa till mig flera gånger att ha honom i min famn, att lukta på honom och pussa honom, men jag kunde inte. Jag vet inte varför, men jag var så full av känslor inom mig att det räckte med att jag fick köra BB-vagnen i någon sekund innan tårarna bara rann ner så otroligt mycket. Grät mer än vad bebisen gjorde under de timmarna vi var där. Jag älskade honom från första sekunden jag såg honom. Långt innan dess också, men just den sekunden blev allt så verkligt. Tillslut bar jag honom och hade honom i min famn, jag var så rörd och kände så mycket för den här lilla bebisen att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag tittade på honom, iakttog, tittade på hans fina ögon, små fingrar, tjocka kinder och små läppar. Framförallt kunde inte jag förstå att detta är min systers barn. Är min syster verkligen en mamma? Jag är så stolt över henne och hon är min förebild. 
 
Så fridfull <3
 
Det är nu jag förstår människor som älskar sitt barn, syskon, syskonbarn eller barnbarn otroligt mycket. Det är ens egna. Jag har aldrig vart med om något liknande, inte vart med om småsyskon eller tidigare syskonbarn. Jag älskar honom så obeskrivligt mycket och sen första sekund kände jag med allt han kände. Och så kommer det vara resten av mitt liv. Jag kommer älska honom, vara glad för hans skull, orolig, ledsen, arg, besviken, men framförallt ge honom villkorslös kärlek på bara ett sätt som en moster kan. Jag längtar till att få se honom växa upp och att få vara med i varje steg. Han är så lyckligt lottad som är så enormt älskad av sina föräldrar, mostrar, fastrar, far och morföräldrar och alla kommer göra sitt bästa för att han ska ha en bra uppväxt. Jag längtar till framtida syskonbarn, men för första gången någonsin längtar jag på riktigt efter mitt egna barn när tiden är redo. 
 
Älskling!! Drömmer sött. 
Bland mina favoritbilder! Han har så fina, stora och mörka ögon som ser så oskyldiga ut, speciellt på den här bilden<3 
Haha inte lika oskyldig här, vaffö så ariiiiiii 

HUR FETT DET ÄR ATT LEVA

2015-04-21 ❥ 21:54:27
"Hur fett det är att leva. Det är viktigt att komma ihåg det"

En liten reminder, det är viktigt att komma ihåg hur fett det är att leva, och inte bara vara vid liv. Det finns så mycket att vara tacksam och glad över. 

I skrivande stund känner jag så mycket kärlek och glädje att jag nästan kan röra vid den. Vem vet om jag känner såhär imorgon? Allt jag vet är att just nu i detta nuet känner jag enormt mycket. Vill bara blunda och ta in allt. Livet är bra. 

PMS

2015-03-30 ❥ 17:54:58
Haha, typ jag förra veckan
 
Heeeej efter en vecka, haha. Förra veckan var BAJS. Alltså, ända sen i måndagskväll till i torsdags hade jag årets PMS. Asså, literally. Brukar aldrig vara såhär hormonell, brukar mest vara lite ledsen, känslig och irriterad dagarna innan min mens kommer, men inte denna gången. Jag var ett åskmoln hela förra veckan, var arg på allt och alla, irriterad och gick inte till skolan på nästan hela veckan, samt sov länge och hade ångest över allt. Skolan, framtiden, högskola osv. Tror alla i familjen blev mina offer.. Ingen kom undan haha. 
 
Det lättnade upp i fredags när jag tog mig till skolan för första dagen på hela veckan, hade ett prov som jag skrev och efter skolan åkte jag till Hangs jobb och väntade på att hon skulle sluta jobbet, sedan åkte vi till I Love Pizza och käkade, samt åt glass för vi var sugna på det. Haha, vi måste nog ha sett roliga ut när vi åt glass i en glasskiosk när folk gick förbi frysandes.. I lördags gjorde jag inte så mycket, var hos min syster hela kvällen och igår var också en sån där seg dag där jag tänkte alldeles för mycket på allt. Åkte och tränade, vilket fick mig att må lite bättre, i efterhand iallafall. Det är skönt att ha någon som förstår en, i det här fallet min storasyster Nasrin. Vi pratade och hon förklarade hur jag måste styra mina tankar när de här spöktankarna kommer dagarna innan mensen, dvs kunna skilja på vilka som är ''normala'' tankar och vilka som är spöktankar och att strunta i dessa tankar och förstå att de inte är viktiga och ''riktiga'' tankar, dvs sånt jag tänker på i vanliga fall. 
 
Jag är glad och positiv ganska ofta tycker jag, men just veckan innan mensen och under den veckan så känner jag inte ens igen mig själv och det är otroligt jobbigt. Visst kan man skoja om det, typ ''AA har du PMS nu igen eller?'', men det är verkligen såå jobbigt för att hela jag förändras och det värsta är att jag har svårt att styra de känslorna och ändra på mig. I vanliga fall brukar jag vara grym på att ''ta tag i mig själv'' och göra sådant som får mig att må bra. Men nästan INGENTING gjorde mig glad förra veckan, inte ens tanken av att äta något gott gjorde mig glad?
Jag har ''turen'' att slippa de här enorma fysiska smärtorna, såsom mensvärken osv (händer ibland), däremot påverkas jag psykiskt, dvs att jag tänker på allt och överanalyserar alla tankar, reagerar på ett sätt jag annars inte brukar göra, tar åt mig mycket mer än vanligt, får ångest över alla mina onödiga tankar, hamnar i en jobbig cirkel, har svårt att sova pga att jag tänker så mycket och när jag väl somnar, sover jag jättelänge osv. Men framförallt tappar jag kontrollen över mig själv, och det var det vi pratade om igår. Att kunna styra över de känslorna som kommer någon vecka i månaden och skaka av dem, eftersom att de är oviktiga och inte är sådant jag tänker på i vanliga fall. Haha usch, vill inte sitta här och klaga, men det är jobbigt när man i vanliga fall kan styra sig själv och sina tankar, men så kommer de här hormonerna smygandes upp på en någon vecka innan mensen och totalförstör en.
Är det någon som känner igen sig eller reagerar ni annorlunda?

GLÄDJE

2015-01-12 ❥ 13:51:00
Även fast jag kom hem idag och var blöt och halvt grinig, så översvämmades jag av ren glädje från ingenstans. Även om den varade en kort stund, så räckte det för att jag skulle börja tänka till. 
Ingen var hemma när jag kom hem, jag slängde väskan på golvet, gick och bytte om, satte på Spotify på datorn och lyssnade på en skön låt. Gick in till köket för att sätta på vattenkokaren och passade på att diska.
Satte mig vid datorn igen för att skriva det föregående blogginlägget, samtidigt som jag letade efter recept på nätet. Gick in till köket och gjorde pasta med pesto och rostade pinjenötter som för övrigt var hur gott som helst. Så enkelt, men så gott (not the point dock). 
 
Mitt under allt det här så fick jag ett glädjerus, trots att jag var sur och grinig så kontrollerade jag min inställning och det kändes som att det var ett tag sedan det hände. Jag valde att vara glad ändå. Detta kommer inte som en nyhet, men det skadar inte med en påminnelse. Man väljer alltid sin egna glädje, glöm aldrig bort det.
Jag har t.om skrivit om det innan, men det är så sant. När jag var påväg hem tänkte jag bara, ''Usch jag orkar inte med januari månad. Tråkigt och kallt. Tänk vad skönt att vara utomlands nu.'' Men sen kom jag att tänka på att det spelar ingen roll om jag är hemma i gråa Sverige under januari månad eller om jag är på ett varmt plats utomlands. Visst, det får en att må bra. Men tänk om vi tänkte så varje gång vi var less på något? Åh, sol och värme = lycka föralltid. Det är så lätt att drömma sig bort och tro att allt annat än det vi har är mycket bättre. Jag har t.ex inte den möjligheten att vistas i ett land där solen och värmen är framme varje dag, därför kan jag bara göra det bästa av det jag har här och nu. Jag menar, jag kan lika gärna vara utomlands och inte alls må bra, samtidigt som jag kan vara här hemma och må bra. Allting handlar i grund och botten om att själv välja sin egna glädje. Och min glädje kommer när jag kontrollerar min inställning och gör det som får mig att må bra. 
 

MÅL INFÖR VÅRTERMINEN

2015-01-04 ❥ 21:55:00
Är så trött! Har knappt vart hemma den här helgen. På tisdag åker min storasyster hem, jag har vart med henne varenda dag sedan hon kom hit, bortsett från en kväll. Kommer sakna henne jättemycket. Vem ska jag nuu hänga efter :( Och nu på onsdag börjar jag skolan igen. Min sista termin, sjukt ändå. Vårterminen kommer att vara jobbig, men det kommer gå mycket fortare än höstterminen i och med att vi har sport och påsklov, röda helgdagar, samt att det är så mycket kul att se fram emot innan studenten!  
 

 
Mina mål inför den här terminen är -
 
 Sköta närvaron lika bra som i höst, ännu bättre t.om-
Sköter jag min närvaro, så hänger jag med bättre under terminens gång. För att sköta min närvaro måste jag först och främst se till att gå upp i tid varje morgon (nähä?), det blir lättare nu när vi går mot ljusare tider (<33). Och att vara förberedd kvällen innan, dvs planera på ett ungefär vad jag ska ha på mig, vad jag behöver packa ner i väskan osv. Helt enkelt förbereda så mycket som möjligt för att slippa stressa på morgonen. Och det viktigaste utav allt - Att försöka intala mig själv varje morgon att varje lektion är viktig (även om vissa är jävligt onödiga). Det är mitt bästa tips för att gå upp på morgonen. 
 
Kämpa mycket för att behålla mina A i vissa kurser och även höja mig i vissa andra kurser - För att behålla mina A även den här terminen behöver jag fortsätta så som jag gjorde i höstas och det är att lägga ner lite extra tid på varje inlämning/plugga inför ett prov.
Ett tips är att ställa sig den här frågan ''Vad krävs för att få ett A på den här inlämningen/provet''?. När man har hittat ''nyckelordet'' så är det alltid lättare, för då vet man vad man behöver kunna (ännu bättre om man kan lite mer än vad som egentligen behövs).
 Och det viktigaste av allt när det är en inlämning/prov som kräver lite mer analys - att kunna koppla frågan till sig själv, dvs sätta sig in i rollen och därifrån jämföra t.ex för och nackdelar osv.
I de kurserna som jag vill höja mig i så är det väl ungefär samma sak, kämpa lite extra och helt enkelt kunna det man behöver veta jävligt bra. Man behöver inte vara bra på allt, det räcker egentligen med att man har pluggat in allt ordentligt och försöker att plugga in  det på ett intressant sätt. 
 
Och det viktigaste, men svåraste utav allt - Börja med det jag kan i god tid. Det är samma sak varje termin, jag börjar kvällen innan vilket är stress och ångestframkallande x100. Hur många gånger jag än har sagt att jag ska börja i god tid så händer det aldrig. Det kommer att vara en utmaning, men självdisciplinen måste bli bättre. Det kommer aldrig funka annars på högskolan/uni. Och hur jag ska göra för att börja i god tid är genom att sluta skjuta upp saker. Allt handlar om planering egentligen, hur man väljer att lägga upp sin tid. Att istället för och surfa på mobilen så tvingar man sig själv att öppna boken eller iPaden eller vad som, istället för att tänka ''Jag gör det imorgon''. Det är bättre att göra lite idag och lite till imorgon och det allra sista dagen därpå, än att sitta kvällen innan och hetsa sönder. 
 
Vi får se hur det går om sex månader när jag står där på min studentdag med mina betyg i handen och förhoppningsvis är överlycklig över mina betyg (kommer vara överlycklig oavsett vad den dagen haha). 
 
 
 

2014

2014-12-31 ❥ 23:34:00
2014.. Wow. Jag minns hur jag sa till mig själv slutet på förra året att jag skulle ta året som det kom och inte ha några direkta förväntningar och det är jag glad över. 
Först och främst - Det här året har gått så fort! En del av mig är fortfarande kvar i 2013 känns det som, men det är fan 2015 imorgon. 
 
Mitt år har vart bra. Efter mina årsresuméen så insåg jag att mitt år har vart mycket roligare och bättre än vad jag har trott att det har vart, det första halvåret iallafall, fram till juli någon gång där. Jag levde för april-juni perioden. Utan tvekan bästa tiden under året.
Men sen så.. Någon gång i augusti tappade jag allt känns det som. Jag jobbade mycket i juli-augusti vilket drog ner en hel del på min sommar. Jag umgicks mindre med mina vänner och innan jag ens visste om det satte skolan igång. Det är jag iförsig allra stoltast över, min närvaro och mina studieresultat. Jag har vart så duktig under höstterminen och jag hoppas att det fortsätter så nu i vår också. 
 
Men, tillbaka till hösten och vintern. Jag har vart glad, men perioden augusti-december har bara vart tomt glad. Det är någonting som håller mig nere, jag vet bara inte vad. 
Inget dåligt har hänt under året eller så, utan jag har bara inte känt den glädjen som jag tidigare har gjort. Den här perioden har bara vart blurrig. Jag minns allt från den första tiden av året, vad jag gjorde den dagen osv, men när jag tänker på hösten/vintern så känns det som att tiden bara har gått och jag minns inte ens vad jag har gjort eller vad som har hänt? Jag har vart mer nere än vanligt och jag önska att jag visste varför. 
 
Någonting som har gjort mig glad (bortsett från min familj) är skolan faktiskt. Inte själva plugget i sig, utan mina studieresultat och min klass. Sammanhållningen i klassen är mycket bättre än förr och många gånger har jag stannat kvar frivilligt efter att vi har slutat, bara för att det är kul att sitta kvar med de andra. Klasskompisarna och den sköna stämningen i klassen har gjort mig glad och det är jag tacksam för. 
 
 Iallafall, det är väl tur att det kommer nya dagar och nya händelser. Jag vet inte vart år 2015 kommer att leda mig, men jag hoppas på att få uppleva en större frihet och att få göra lite mer av det jag vill göra. Inte tänka så mycket på allt utan bara vara och njuta.
Jag sa det förra året också och jag säger det nu igen, jag har en känsla på att 2015 kommer att bli ett så sjukt bra år. Jag har massa kul att se fram emot än så länge. Jag ska få en systerson nu i april, balen i maj, Summerburst, studentresor, hela studentveckan inklusive min student (!) och så en sista grej som jag längtar allra mest till och som förhoppningsivs kommer att fullända mitt 2015. 
 

FRAMTIDEN

2014-12-03 ❥ 19:46:07
 Hur sant var inte detta?
 
Det var längesen jag skrev ett mer djupare inlägg, ibland är det så mycket som pågår med skolan och allt vad man kan tänka sig att jag knappt hinner sitta och reflektera över allt. Eller att skriva. Något jag tänker mycket på är detta med ''Vad vill jag? Vem vill jag vara? Vad vill jag göra efter studenten?'' osv. Jag är förmodligen inte ensam om att tänka så, för det är nog inte så ovanligt att man börjar gå i de tankebanorna i den här åldern, eller framförallt sista året på gymnasiet. 
Det känns nästan som att det har blivit lite så att om inte man har it all figured out så är livet över? Eller om man inte får A på det där provet så kommer inte man på sin drömutbildning? Eller att ens framtid är över för att man inte har bestämt sig för vilken väg man vill gå? 
 
Det känns som att efter att man har tagit studenten så är det ''början på något nytt'' och om man inte har en färdig plan så är man ingenting. Har man inte fixat ett jobb, eller bestämt vilken utbildning man ska söka till så är man osäker och vilsen. Varför är det så? Varför ska man förväntas veta så mycket? Vad vet man ens som 18-åring? Man tror att man är så vuxen och vet så mycket om världen och har sett så mycket, men nej. Vad har man sett av världen som 18-åring? Jag vill leva och leva och leva. Jag vill inte spendera min sista tid i gymnasiet med att sitta och tänka på min framtid. Vem säger ens att man måste ha it all figured out nu? Bara för att jag tar studenten i sommar så betyder det inte att det är här och nu resten av min framtid börjar. Jag kanske vet vad jag vill göra om två år eller om fem år? 
 
Sen är det så lätt för alla äldre att säga att man inte ska tänka så mycket på det eller att man ska njuta av den här tiden för allt kommer att bli bra. Det är klart att jag är medveten om det? Jag vet att det är jätteonödigt att sitta dag in och ut och fundera på alla de här frågorna, men det är inte lika lätt sagd som det är gjort. Jag vill inte heller behöva tänka så mycket på min framtid, men ärlig talat, ibland dödar det mig. 
 
Jag kan bara tänka mig hur 28-åriga jag säger till 18-åriga jag - ''HA KUL. Det viktigaste är att du har roligt oavsett vad du väljer att göra.'' Och 18-åriga jag vill säga till 28-åriga jag att - ''JAG VET, JAG VILL OCKSÅ DET, MEN DET ÄR SÅ SVÅRT.''
 
Helt ärligt. Jag vill börja leva. Sluta fundera över vem jag vill vara, vad jag vill göra, hur jag ska göra det och alla ''framtidsfrågor''. Jag vet att någonstans längs med ens liv och erfarenheter så får man svar på alla dessa frågor, så varför sitta och gnugga ur svaren ur frågorna? Det är ändå inte så att jag får svar på allt av att sitta och tänka. Jag har en ljus syn på min framtid och det är det viktiga för mig. Och jag vet att oavsett vart jag hamnar, vem jag hamnar med eller vad jag väljer att göra, så kommer allt att bli bra. Tills dess - ha kul. 

MEANT TO BE

2014-11-04 ❥ 16:34:00
Var sugen på american pancakes till frukost + det nya avsnittet av KKTTH
 
Hej u guys, den här veckan har inte börjat bra alls (bortsett från nyheten igår hehe). Allt känns så skitigt. Ända sen i söndags har jag haft jätteont i magen och inte någon mensvärk liknande ont, utan verkligen ont. Sov hela dagen efter skolan igår och imorse gick jag inte till skolan för jag hade så ont.
Sen har jag haft ett för slappt lov så jag har inte kommit in i rutinerna riktigt än, slarvat med träningen och så har jag för mycket plugg som jag inte ens har börjat med. Känner bara hur jag inte orkaaar med något. Orkar inte plugga inför mitt prov, orkar inte öva in min redovsning som är till imorgon, orkar inte träna, orkar inte gå upp på morgonen, orkar seriöst ingenting. Kan knappt äta något utan att få ont i magen och on top of that så får jag min mens när som helst. Ännu mer yeyy. Och så det årliga klagandet över vädret, jag hatar det så mycket. Regn och mörker. Att vakna tidigt och mötas av det, fml.
 
Vad som gör mig glad en regnig tisdag är längtan efter min systerson, det här stycket nedanför skrev jag bara två dagar innan jag fick reda på att min syster väntade barn.
''Allt mer på sistonde så räcker det med att jag ser ett litet barn och hjärtat blir helt galet och brinner så mycket för dem. Som ett mammahjärta. Kan liksom sitta på en buss och bara titta på ett litet barn hur länge som helst och visionera hela barnets framtid. Om den där lilla flickan på bussen har någon som kommer att vägleda henne i framtiden och kommer hjälpa henne från allt ont hon kommer att mötas av under sin tonårsliv, eller om den där lilla pojken verkligen är glad?
Och sånt där tänkte inte jag på förut? Eller jo, har alltid vart sån som bara fastnat för någon på bussen och tänkt på hela den personens liv. ''Mår hon bra, har hon precis bråkat med sin kille, vad tänker hon på just nu?'' osv. Kanske inte är den enda? Men nu har det övergått till framförallt barn och att hjärtat brinner för dem. Och så var det inte innan.'' 
Lite sjukt va? Nästan som att det var meant to be att jag skulle få turen att älska ett barn, och inte vilket barn som helst utan min fina, längtade och ofödde systerson. 

BEBISLYCKA

2014-11-03 ❥ 20:54:00
 
 
Den 8 augusti 2014 förändrades allt. Allt som tidigare hade känts jobbigt, svårt och tråkigt vändes på några sekunder. När jag såg lyckan och nervositeten i hennes ögon under tiden hon försökte att få fram orden så kunde jag inte hålla mig mer. Tårarna bara rann för att jag förstod vad hon ville säga. Sara och jag kollade varandra i ögona och båda brast ut i tårar, glädje och chock. Alldeles för mycket chock. Vi skulle bli mostrar. Vår fina och älskade syster Ziba väntade barn. Första systerbarnet och första barnbarnet för oss och för hennes mans familj. Ni kan bara tänka er vilken lycka. 
Och idag, snart 3 månader senare har de vart på ultraljudskontroll och allt såg jättebra ut. De väntar en pojke!! 
Oavsett kön så är vi alla världens lyckligaste, tänk att den här pojken kommer att få växa upp med tre mostrar och två fastrar. Haha, blir nästan avundsjuk på honom. 
 
Jag är så glad för deras skull. Alla går olika vägar i livet, vissa väljer karriär före familj, vissa gör tvärtom osv. Inget är mer bra än det andra, allt har sina för och nackdelar, men just min systers och hennes mans historia inspireras jag utav eftersom att jag har följt den från dag ett. 
 
Idag är de 24 år gamla, trots alla motgångar står de här idag, starkare än någonsin. De var vänner under hela högstadiet, som 16 åringar blev de tillsammans och byggde upp ett förhållande och så småningom kämpade tillsammans mot deras mål i livet. För tre år sedan förlovade de sig, för två år sedan gifte de sig och flyttade ihop. Och i år köpte de ett stort hus tillsammans med pengarna som de har slitit och kämpat för varje dag. Allt på egen hand. Och nu väntar de barn och i april ska de bli föräldrar. 
 
När jag kollar på dem tänker jag bara '''Hur fan lyckades de två hitta varandra?'' Ena sjukare än den andra. Kan bara kolla på dem och tänka ''Vem hittar ens någon som matchar en själv lika bra?'' 
Men sen ser jag bortom det sjuka och roliga och där ser jag två bästavänner som är så galet kära i varandra och på något sätt känns det som att ingenting har ändrats sen högstadiet. Deras kärlek och snart 9 åriga historia gör mig glad och får mig att le lite extra, för det får mig att inse att det faktiskt går att hitta kärleken i en ung ålder och få det att hålla. Och inte nog med det, att tillsammans bygga upp allt och stå här idag, starkare än någonsin. 
Grattis mina hjärtan, jag tvekar inte en enda sekund på att ni inte kommer att klara av föräldralivet ihop, precis som ni har klarat av allt annat ihop under era år tillsammans. 
 Du är inte ens född lilla skrutten, men du är redan älskad av alla som väntar på dig. Längtar efter dig

HYLLNINGSTAL

2014-10-28 ❥ 00:48:36
I fredags höll jag ett hyllningstal för min pappa. Tänkte att det  skulle vara kul att dela med mig av den. För mig var inte det här talet ''ännu en redovisning'' som man ville få gjort så snabbt som möjligt, utan när jag stod där uppe och pratade så kändes det som att pappa satt i klassrummet och lyssnade. Jag har nog aldrig hållt ett tal i skolan som vart så här äkta som detta var. Min pappa är min nummer ett i livet
 
 
''Älskade pappa, inte en dag har gått under mina 18 år där du inte har talat om för mig hur speciell jag är, hur älskad jag är och hur fantastisk jag är. Idag är det min tur att tala om det för dig.

 

Jag var 8 år gammal när jag såg dig gråta för första gången. Du kollade mig i ögonen med tårarna rinnandes ner för kinderna och sa "Att visa sig svag är att vara stark". Jag glömmer aldrig bort de orden. Jag frågade aldrig vad som hade hänt, men jag visste att du var riktigt ledsen. I mina ögon var det inte ett tecken på svaghet, det bevisade bara hur stark du var. Hur stark du är. Och hur stark du alltid har vart. Redan då som 8 åring blev du min förebild, för du visade mig att det var okej att vara ledsen och inte alltid behöva må bra.

 

Jag var 10 år gammal när jag insåg att vi hade fått en gemensam hobby. Du var med mig på mina handbollsträningar fyra gånger i veckan, skjutsade mig fram och tillbaka, var med på alla cuper och väckte mig tidigt varje helg för att åka till mina matcher. Och varje helg satt du längst fram på läktarn med ett alldeles för stort leende för att vara så tidigt på morgonen och hejade på mig. Varje helg i 7 år. Och inte en enda gång hörde jag dig klaga över att du aldrig fick sova ut på helgerna. Jag var bara 10 år när jag insåg att du var min bästavän.

 

Jag var 12 år gammal när jag var fast i Stockholm hos min storasyster och inte kunde åka hem pga snöstorm. Jag ringde dig sent på kvällen och var ledsen över att alla tåg och bussar var inställda och att jag förmodligen skulle komma hem ett par dagar senare än förväntat. Knappt 7 timmar senare stod du utanför hennes port för att köra hem mig. Varje gång jag tänker på det har jag svårt att hålla tårarna inne, för vem gör något sådant? Vem går ut i kylan och startar bilen sent på natten, åker 500 km i en snöstorm för lilla mig? Jag var 12 år när jag insåg att du var min hjälte. Den som alltid skulle finnas där för mig och rädda mig.

 

Jag var 14 år gammal när vi hade vår första och hittills enda tjafs. Jag var arg på dig för att du inte förstod mig och tänkte att jag ville hellre dö än att prata med dig. Det är inte mycket man vet som 14 åring, i princip allt känns som livets slut. Du tillät mig att vara arg och du tillät mig att vara sårad, men du vände aldrig ryggen mot mig. Även fast jag många gånger försökte att stänga ut dig ur mitt liv så fanns du alltid där med öppna armar. Och det är jag glad över. För det fick mig inse hur mycket jag verkligen uppskattar dig.

 

Idag är jag 18 år. Jag har lärt mig mycket under alla dessa år tillsammans med dig, framförallt har jag insett att det finns ingen bättre människa än du. Du har visat mig att det är okej att inte alltid behöva vara stark, du har visat mig innebörden av ordet bästavän, du har visat mig vad det innebär att alltid finnas där och därför vill jag tala om för dig idag och varje dag under resten av mitt liv hur mycket jag älskar dig, hur speciell du är och hur fantastisk du är.

Precis som du alltid gjort för mig. För det är du, älskade pappa.''


WEEKEND

2014-09-28 ❥ 13:23:00
Igår kväll!
 
Hej! Vilken grym helg. Försov mig till skolan i fredags så jag stannade hemma hehe (inte lika grymt).. Spenderade eftermiddagen till serietittande och en god frukost. Gick ut och sprang/promenerade på kvällen, sedan till ICA för att handla mat och lite gott att äta för en mysig fredagskväll tillsammans med Nikki och Samsam. De kom över och vi gjorde hamburgare med pommes, seriöst de blev nästan godare än MAXs burgare.. och så tittade vi på Idol och käkade gott. Mysig fredag!
De sov över här så igår segade vi oss hela eftermiddagen och letade runt på Netflix i hopp om att hitta en bra film vilket inte alls gick bra haha.
Gjorde mig i ordning senare på kvällen och mötte upp Hang i stan, vi satte oss på Viva för god mat och lite catch up. Första gången jag var på Viva, mysigt ställe, men jag som inte är speciellt kräsen när det gäller mat tyckte inte alls att det var gott. Köttet hade ingen smak osv.. Jag var så hungrig allt slank ner ändå (vad annars haha), men nej det var verkligen inte värt det. 
 
Söndag idag och strax ska jag iväg och träna, därefter åka och fixa naglarna. Sedan kommer min syster och hennes kille, bra söndag! 
Jag är såå glad idag, jag vet inte riktigt varför, men jag insåg en grej igårnatt/idag på morgonen, vilket alla redan vet om, men kanske inte alltid tar till sig. Men alltså, livet är så enkelt egentligen. Vi människor komplicerar det så mycket och tar allt för seriöst.
Blir sura för saker som inte ens kvittar om ett år, vi förväntar oss för mycket och blir sedan besvikna, just för att man har byggt upp en scenario i ens huvud som inte ens existerar. Vad jag menar är att livet ska vara roligt, det ska inte vara jobbigt och komplicerat, man ska göra sånt som gör en glad och skaka av sig allt annat som tar onödig energi. Jag kan go on and on, men ni förstår mig! Vad det än är som gör er sura, ledsna, besvikna just nu, SLÄPP DET. Prata om det, berätta hur ni känner, gör hur ni vill för att få ut det, men släpp det sen. Okej, nu måste jag gå. Pussss!!

A CHANGE

2014-09-25 ❥ 20:39:00
Hej! Hela veckan har jag känt att vi ligger en dag före, i måndags trodde jag att det var tisdag, i tisdags trodde jag att det var onsdag osv.. och hela den här dagen har känts som en fredag.
Hade en lektion och ett prov, sedan var det studentmössprovtagning, såå kul. Studentdagen kommer att komma så mycket fortare än vad vi tror. Idag har jag inte haft något plugg och jag har vilodag från träningen, så jag har i princip inte haft något att göra, skönt faktiskt. 
 
Över till något helt annat, jag känner att jag behöver en förändring i min vardag. Jag vet inte riktigt vad, men jag känner att något behöver ändras. Jag är tacksam över att jag mår bra och att jag har fina människor runt omkring mig, men allt är såå segt. Det är som att det knappt händer något, eller faktum är att allt har vart så tomt och lugnt sen juli ungefär?
Om man jämför den här tiden i år jämfört med förra året, så WOW vilken skillnad. Jag var nästan aldrig hemma förra hösten, antingen jobbade jag efter skolan eller så var det något annat, men det hände jämt grejer. Ni kanske inte minns detta, men jag körde en sån "saker jag vill göra-lista" i oktober förra året och allt det där skulle jag göra innan månadens slut.
Funderar på att göra något liknande igen, göra saker jag vill göra för att jag tycker att det är kul och för omväxlingens skull. Sen vet jag inte om det här låter bra eller inte.. Grejen är att jag mår bra, det gör jag, fast jag känner mig "tomt bra" på sistonde. Förstår ni? Jag är inte så där jätteöverdrivet glad på livet, men jag är samtidigt inte nere och deppig heller. Allt rullar på bra och det är nog det som är grejen. Det är bara bra. Varken mer eller mindre.  
Sant eller inte?  

SUNDAY

2014-09-07 ❥ 22:13:00
En godnattselfie tagen nyss =))
 
Hej hjärtan. Gårdagen var bra, såpass varmt att man kunde gå runt i klänning hela dagen utan att frysa, tjiho. Var och grillade på eftermiddagen och senare på kvällen åkte jag och familjen hem till min kusin en stund. Idag dårååå, inte alls mycket har gjorts här hemma. Ätit gårdagens tacos till frukost, ätit mammas mat och ätit kladdkaka med glass + massa annat skit.  Haha söndagar = äta mycket. Okej? 
 
Sara och jag har legat på soffan hela kvällen och tittat på KUWTK. Jag med iPaden och hon med datorn. Hon har börjat med säsong 9 och jag såg precis färdigt de två sista avsnitten. Kimyes bröllop, wow va fint.
För övrigt är jag sjukt känslig de här dagarna. Hatar det? Har så lätt för att bli ledsen och gråta dagarna innan min vecka kommer och även under den veckan.
Det är iförsig inte så mycket jämfört med när jag var 15 år och inte kunde kontrollera mina känslor, då grät jag jämt för massa löjliga saker (som då var årets grej). Men då gjorde det ont i hjärtat och jag kunde inte hantera situationen bättre än att gråta för att det var så jobbigt. Nu inser jag ju att det inte var så jobbigt som det verkade då. Men hjärtat är så skört när man är 15 och allt känns som livets slut, fast riktigt så är det inte =) 
 
Idag är jag ett par år äldre, mognare i mig själv och har lättare att kontrollera mina känslor än då. Bortsett från veckan innan mensen =)
Är för övrigt nyfiken på hur mitt liv ser ut om ett par år framöver, säg typ när jag är 22? Om fyra år dvs. Hur är jag som person? Är jag fortfarande ett hormonmonster dagarna innan mensen? Vad gör jag? Hur lever jag? Förhållande, inte förhållande? Vad har jag åstadkommit? Är jag lycklig eller inte? Bor jag hemma eller själv? Eller utomlands? Massa frågor. Trots nyfikenheten och undran om hur mitt liv ser ut så tror jag nog inte att jag skulle vilja veta allt (om vi nu säger att det gick). Det skulle nog inte vart lika kul, jag gillar mer när saker och ting är oförutsägbart hehe. Godnatt<3

EFTER STUDENTEN

2014-09-02 ❥ 17:10:28
Jag känner hur det här sista året på gymnaiset verkligen får en att tänka efter över ens framtidsplaner. Just nu kombinerar jag skolan med att jobba lite extra vid sidan om, tjäna lite pengar och bortsett från att slösa pengarna, så lägger jag undan mina ihoptjänade pengar inför studenten, balen och allt vad man kan tänka sig behöva spendera pengar på nästa vår. Inte långt kvar tills studentmössorna ska beställas osv.
 
Samtidigt försöker jag ge allt i skolan i år. Mina betyg är bra, men frågan är - Är de tillräckligt bra för att komma in på den utbildningen jag vill komma in på? Jag vet faktiskt inte. Jag vill plugga vidare direkt efter studenten och framförallt här i Göteborg (eller Göteborg trakterna). Tanken har ju vart att komma in på Juristprogrammet här i Göteborg, men allt mer på sistonde så tvekar jag om det verkligen är det jag vill. Utbildningen är sjukt eftertraktad och det är flera tusen som söker in dit varje år, med ett definitivt högre snittbetyg än vad jag har (runt 21 ligger snittet för att komma in på Juristprogrammet här i Göteborg). Fast samtidigt har jag ett år kvar att höja mitt snittbetyg.
Men ska jag tänka mig en annan utbildning, något mer ''realistiskt'' eller ska jag inte ge upp om den drömmen? Men sen frågar jag mig själv, vill jag verkligen komma in på den utbildningen? Det jag däremot vet är att jag måste höja mitt snittbetyg och fixa matten i år. Vet inte hur många gånger om dagen jag tänker på vad för utbildning jag vill söka till, vad för yrke jag kan tänka mig jobba inom i framtiden. Så svårt det här. 
Fast i slutändan löser sig allt ändå, hur mycket man än planerar, hur mycket man än försöker tvinga fram något, så blir det ändå så som det är tänkt att det ska bli. Vad det nu än är, så det är lika bra att inte göra hjärnan så trött med all tänkande, det blir bra ändå. 
 
Haha, fan, jag som bara ville skriva om min tisdag haha. Så kan det bli. Vad har ni för planer efter gymnasiet? Eller ni som har tagit studenten, vad gör ni?

VAD TROR DU PÅ I LIVET?

2014-08-26 ❥ 12:00:00
 
Jag minns att jag pratade med en fin vän för drygt ett år sedan, man kan säga att jag var ganska ledsen och vilsen just då. Hon ställde en fråga som har fått mig att ändra på mitt perspektiv ända sen dess, ''Vad tror du på i livet? Karma, ödet, slump m.m?'' sa hon. Utan att ens tänka igenom svarade jag ''Jag tror att allt händer av en anledning'', det svaret var så självklart för mig att jag knappt hann blinka innan jag svarade. Jag har så länge jag kan minnas alltid gått efter att ''allt händer av en anledning'', men den stunden blev just det tankesättet så självklart för mig och det gav mig ett helt annat perspektiv på situationen jag befann mig i. På något sätt har detta hjälpt mig så mycket ända sen dess och jag har tagit med mig det genom alla andra situationer och erfarenheter. Visst tror jag lite på andra faktorer i livet också, i och med att dessa faktorer kan höra ihop en aning, men inget så självklart som att allt händer av en anledning.
Vad tror ni på i livet? Skulle vara spännande att höra. Tror ni på ödet, karma, slumpen eller tror ni precis som jag eller t.om en blandning av allt? 

Tidigare inlägg

 
Hej på er och välkomna till min lilla blogg:) Mitt namn är Zhela, och jag är en 16årig tjej från Göteborg!
Min blogg handlar förmodligen om nästan samma sak som alla andra tusentals bloggar. Helt enkelt om min vardag, mina tankar, bilder, tips m.m, men förhoppningsvis fastnar ni för mina inlägg och väljer att stanna kvar! Kram:)

Kontakta mig: zhelablogg@hotmail.com

RSS 2.0