TANKAR EFTER STUDENTEN

2016-01-17 ❥ 18:00:00
Imorgon börjar jag min första dag på Universitet och det är stort. För mig är det stort. Det är en ny milstolpe i livet och samtidigt som jag ser fram emot att påbörja min utbildning så är jag lite nyfiken också. På ett lite nervöst sätt. Hur kommer det att vara? Är det verkligen åtta timmars plugg varje dag? Hur är klasskompisarna? Kommer jag att klara av mina tentor? Lite som att börja gymnasiet igen, men denna gången lite allvarligare. Jag känner mig iallafall lugn inför att börja och precis som på gymnasiet så tror jag att de här tre åren på universitetet kommer att gå fortare än vad jag kommer att hinna med. 
 
Om vi tittar tillbaka på den här tiden fast för ett år sedan, så minns jag känslorna och tankarna över hur livet skulle vara efter studenten. Frågade alla jag kände vad de gjorde efter studenten, eller för de som skulle ta studenten, vad de ville göra och sökte på Google efter ''Att göra efter studenten''. Haha, det var seriösa grejer liksom. Då hade jag tusen tankar, en miljon frågor och var mer nyfiken på min framtid än någonsin. Och vet ni vad? Såhär i efterhand med facit i handen så vill jag bara säga till mig själv, varför gjorde jag en sådan stor grej utav det? Innerst inne visste jag att allt skulle lösa sig och att allt hade sin tid och anledning. Men jag kunde inte sluta tänka på det. Och egentligen är det förståeligt, det om något var den största milstolpen i mitt liv hittills. Det var inte bara att ta studenten. För mig var det från att gå från ungdom till vuxen. Att gå från trygghet till att stå på egna ben. Och om det var en periods som jag hade tiden att tänka på allt detta så var det under hösten/vintern.
 
Jag är väldigt glad över att jag inte satte igång och pluggade precis efter studenten, även om det var tänkt att börja plugga på en gång. Jag blev reserv och kom inte in, och nu i efterhand är jag glad över det. Varför? Jo för att under hösten/vintern lärde jag mig att stå på egna ben och släppte hela skoltiden bakom mig. Ingen skulle se till att jag fick ett jobb eller en sysselsättning om inte jag själv gjorde det. Ingen skulle se till att jag skulle kämpa för att komma någon vart om inte jag själv. Givetvis hade jag mina föräldrars stöd, men ni förstår hur jag menar. För första gången stod jag på egna ben och det var där och då som jag tänkte att det är ungefär nu jag formar min framtid. Det är nu jag väljer mina val, vill jag sitta hemma i ett år till och inte göra ett skit? Vill jag ut och resa? Nej, jag kände efter under hösten att jag ville börja plugga igen till våren. Den månaden hemma när jag satt hemma och sökte jobb och kämpade för att få in en inkomst varje månad (nu låter det som att jag var en ensamstående mamma haha), den perioden gjorde mig lite rädd. Rädd inför framtiden. I början var det kul såklart, att inte behöva sätta alarm på morgonen, att göra lite vad jag kände för och att kunna boka in en spontan weekend resa bara så. Men efter att ha vart hemma hela September månad utan någon sysselsättning fick jag lite smått panik och jag minns att jag tänkte ''Är det såhär tiden efter studenten ska se ut?''. Jag kände bara nej, verkligen inte. Jag bestämde mig för att sätta upp tydliga mål om vad jag ville uppnå inom närmsta halvåret. 
- Att hitta ett jobb - Det lyckades jag med att göra och tog tag i ganska så fort efter sommaren, även om det tog en månad innan det släppte. Det resulterade i inte bara ett jobb, utan flera.
- Att komplettera en kurs från gymnasiet för att höja mitt snittvärde och kunna konkurrera i ännu en urvalsgrupp - Det lyckades jag med, och tack vare det lyckades jag även uppnå mitt tredje mål, vilket var 
- Att bli antagen till skolan
Och så slutligen, mitt sista mål för året var - Att börja med körkortet och det har jag också gjort. Har betalat för att söka om tillståndet, gjort syntestet, riskettan och hittat en körskola jag ska börja köra med väldigt snart. Förhoppningsvis har jag mitt körkort i handen om ett par månader. 
 
Det jag framförallt vill komma fram till är att den perioden fick mig att inse mycket grejer. Det är väldigt individuellt från person till person, många vill bara leva livet efter studenten och inte ta ansvar, många vill jobba och inte alls återgå till plugget. Inget är mer rätt än det andra, för alla vill olika i livet. För mig var det ett stort hopp från den här tryggheten jag alltid haft från skolan till att påbörja en höst med att inte ha några planer. Hösten och vintern fick mig att inse en del grejer och framförallt att ta tag i min framtid. Jag kanske fortfarande är lite ''tonårsvilsen'', men jag känner att jag är på god väg i livet och jag tar beslut som kommer att gynna mig. Nu när jag har uppnått mina fyra mål så vill jag sätta nya mål för mig själv och lyckas uppnå de också. 
 
Så - till er som ska ta studenten och har ungefär liknande tankar som jag hade innan jag skulle ta studenten, eller för er som har tagit studenten och fortfarande känner sig vilsen. Allting löser sig. Jag vet att det är lätt för andra att säga det, men för en själv betyder det ingenting förens man själv inser det. Vilket jag gjorde för ett par månader sedan. Det viktiga är att du låter det ta den tiden det krävs för att du själv ska inse. Och att inte göra en stor grej utav det, ta din tid att tänka på vad du vill göra, om du inte vet alls, tänk inte särskilt mycket för det kommer att komma av sig själv. Huvudsaken är att du gör det du känner för att göra och även om du inte har svar på det nu, så kommer det komma en dag. Att jag blev reserv och inte återgick till plugget direkt efter sommaren var det bästa som kunde hända mig såhär med facit i handen ett halvår senare. Allt har sin tid och allt kommer att ske när tiden är rätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

 
Hej på er och välkomna till min lilla blogg:) Mitt namn är Zhela, och jag är en 16årig tjej från Göteborg!
Min blogg handlar förmodligen om nästan samma sak som alla andra tusentals bloggar. Helt enkelt om min vardag, mina tankar, bilder, tips m.m, men förhoppningsvis fastnar ni för mina inlägg och väljer att stanna kvar! Kram:)

Kontakta mig: zhelablogg@hotmail.com

RSS 2.0