MIN SYSTERSON - FÖRSTA ÖGONBLICKET

2015-05-12 ❥ 15:50:00
 För 23 dagar sedan föddes han. Efter en lång igångsatt förlossning som slutade med kejsarsnitt var han äntligen här. Min fina och älskade systerson. Hela helgen gick åt att tänka på "Vad händer? När ska hon föda? Mår de bra?" 
Tillslut kom han, på söndagnatt den 19 april kl 23:25, vägde 4410 gram och var 53 cm. Han var frisk och båda mådde bra! Någon kvart efter att han var född fick jag en bild på honom, att få se en bild på honom för första gången någonsin, det kom som en chock. I nio månader har man gått runt och föreställt sig vem det är som ligger där inne, hur ser han ut? Vem är han? Min första reaktion när jag fick bilden skickad var att jag hoppade upp från sängen och skrek. Sprang in till min systers rum och väckte henne och var bara i chock. Just den sekunden är så svår att förklara, för här går man runt i nästan ett år, väntar, föreställer sig och har så mycket bilder i huvudet. Helt plötsligt försvinner den här föreställningen och man får ett "riktigt ansikte". Han var perfekt på bara ett sätt som ett nyfött barn kan vara. 
Här på sjukhuset 12 timmar efter att han var född <3
Världens finaste, så oskuldsfull <3
 
Dagen efter åkte jag till sjukhuset för att få träffa bebisen för första gången någonsin. Han var så liten och så fin. Så oskuldsfull som bara låg där med slutna ögon. Obeskrivlig känsla. Jag blev så fylld med känslor från första sekunden att jag bara stod där och tittade på honom. Jag kunde inte röra honom eller pussa honom, ingenting. Jag visste inte hur jag skulle reagera, utan jag tittade bara på honom och allt jag kunde tänka på var hur fin han var och att detta är min systers barn. Är det möjligt ens? Min syster sa till mig flera gånger att ha honom i min famn, att lukta på honom och pussa honom, men jag kunde inte. Jag vet inte varför, men jag var så full av känslor inom mig att det räckte med att jag fick köra BB-vagnen i någon sekund innan tårarna bara rann ner så otroligt mycket. Grät mer än vad bebisen gjorde under de timmarna vi var där. Jag älskade honom från första sekunden jag såg honom. Långt innan dess också, men just den sekunden blev allt så verkligt. Tillslut bar jag honom och hade honom i min famn, jag var så rörd och kände så mycket för den här lilla bebisen att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag tittade på honom, iakttog, tittade på hans fina ögon, små fingrar, tjocka kinder och små läppar. Framförallt kunde inte jag förstå att detta är min systers barn. Är min syster verkligen en mamma? Jag är så stolt över henne och hon är min förebild. 
 
Så fridfull <3
 
Det är nu jag förstår människor som älskar sitt barn, syskon, syskonbarn eller barnbarn otroligt mycket. Det är ens egna. Jag har aldrig vart med om något liknande, inte vart med om småsyskon eller tidigare syskonbarn. Jag älskar honom så obeskrivligt mycket och sen första sekund kände jag med allt han kände. Och så kommer det vara resten av mitt liv. Jag kommer älska honom, vara glad för hans skull, orolig, ledsen, arg, besviken, men framförallt ge honom villkorslös kärlek på bara ett sätt som en moster kan. Jag längtar till att få se honom växa upp och att få vara med i varje steg. Han är så lyckligt lottad som är så enormt älskad av sina föräldrar, mostrar, fastrar, far och morföräldrar och alla kommer göra sitt bästa för att han ska ha en bra uppväxt. Jag längtar till framtida syskonbarn, men för första gången någonsin längtar jag på riktigt efter mitt egna barn när tiden är redo. 
 
Älskling!! Drömmer sött. 
Bland mina favoritbilder! Han har så fina, stora och mörka ögon som ser så oskyldiga ut, speciellt på den här bilden<3 
Haha inte lika oskyldig här, vaffö så ariiiiiii 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

 
Hej på er och välkomna till min lilla blogg:) Mitt namn är Zhela, och jag är en 16årig tjej från Göteborg!
Min blogg handlar förmodligen om nästan samma sak som alla andra tusentals bloggar. Helt enkelt om min vardag, mina tankar, bilder, tips m.m, men förhoppningsvis fastnar ni för mina inlägg och väljer att stanna kvar! Kram:)

Kontakta mig: zhelablogg@hotmail.com

RSS 2.0